Norgeresan, dag 2.
Från Bergen bar det av mot Ålesund. Först gällde det bara att hitta ut ur Bergen vilket inte var det lättaste, speciellt inte med en ouppdaterad GPS. Det hade nog hänt en hel del på ett par år där i Bergen. Men efter ett par tutningar, några felkörningar, och efter att jag kallat min pappa för världens sämsta kartläsare, började jag läsa skyltarna istället och vi lyckades ta oss ut ur Bergen. Denna resa skulle inte bli lika lång med sina ungefärliga 42 mil mot de 70 mil vi körde dagen innan, vilket möjliggjorde för lite fler stopp längs med vägen. Bilden nedan är från dag tvås första stopp.
Jag hade sagt till pappa på vägen till Norge att han var tvungen att sköta snacket, då jag tyckte det skulle vara så pinsamt om jag inte förstod (för så stor skillnad mellan svenska och norska är det ju faktiskt inte) och pappa haft kontakt med många norrmän genom jobbet. När vi kom till hotellet i Bergen kvällen innan gick pappa fram till disken och checkade in. Sedan irrade vi länge runt på hotellet, släpandes på våra tunga väskor, för att försöka hitta vårt rum. Efter en stund frågade jag pappa om personen vid disken inte förklarat var vårt rum låg någonstans. Pappa svarade att han inte riktigt förstått vad denne sagt då personen pratade danska. Tillslut hittade vi vårt rum och vi skyndade oss ner för att äta middag innan det var dags för stängning. En servitris kom och frågade om det gick bra för oss att sitta i nere i hörnet av restaurangen. Pappa bad henne upprepa flera gånger då han inte förstod vad hon sa. Jag som på en gång hade hört vad hon sagt, tyckte att det började bli pinsamt och upprepade för pappa på svenska vad hon hade sagt. Väl vid bordet undrar pappa varför all personal på hotellet pratar danska. *suck* Servitrisen hade talat klockren norska. Efter det fick jag sköta det mesta snacket i Norge... Norska är verkligen ett härligt språk! Mitt favoritord är nog Soft-is = mjukglass.
GPS:en ledde oss in på en smal liten väg där det knappt fanns plats för en bil att köra men där det förväntades att två bilar skulle kunna mötas. Vi bestämde oss för att återvända till den stora vägen och att köra efter den gamla hederliga papperskartan istället. Hade vi dock inte kört in på den smala vägen hade vi missat forsen på bilden nedan. Jag klev ur bilen för att ta ett kort och möttes av en vägg av värme. Utanför bilden var det upp emot 30 grader varmt, vilket inte märks när man sitter i flera timmar i en bil med AC.
Ålesund påminde mig lite om Stockholms Gamla Stan. Små trånga, snirkliga, ojämna gator, kullersten och väldigt backigt. Efter många om och men lyckades vi hitta en plats att parkera på. Hotellet låg beläget precis vid vattnet med en fantastisk utsikt. Vi satte oss på hotellrestaurangen blickade ut över vattnet och jag beställde min dyraste caesarsallad någonsin. Solnedgången var helt otrolig och jag var inte ensam om att stå och fotografera den. Jag gick ned och fotograferade ett par omgångar medan solen sakta seglade ner...
