Norgeresan, dag 3.


 
Vi vaknade upp dag tre i ett dimmigt Ålesund och satte av mot vår sista anhalt i Norge, Trondheim. Vi dividerade fram och tillbaka om vilken väg vi skulle välja. Antingen kunde vi fortsätta att åka längs med kusten och åka ett par färjor över fjordarna eller så kunde vi ta en liten omväg, köra den omtalade Trollstigen och sedan över fjället. Vi kom fram till att det kanske är den enda gången vi någonsin kommer att bila genom Norge och att det vore häftigt att ha upplevt Trollstigen.

 
Så vi styrde vår kos mot Trollstigen, pappa som körde var betydligt mer skeptisk då vi hört att Trollstigen skulle vara svårkörd. Vi tänkte på alla upp- och nedstigningar för berg som vi gjort och alla snäva kurvor med möten som vi tagit oss igenom. Kunde det här vara värre? Längs med vägen stod det ett 10-tal jordgubbsförsäljare, får låg intill vägkanten utan stängsel emellan och turister hade stannat på det mest knasiga ställen med sina husvagnar och bilar för att titta på naturen och fika. Parallellt med vägen löpte bäckar med turkost vatten och på vissa ställen forsade vatten ner för väldiga vattenfall. 
 
 
Vi stannade till på ett ställe uppe på berget där marken planade ut lite. Jag sprang runt bland alla andra turister och fotograferade. Hade vi redan åkt Trollstigen? Det var ju inte så farligt trots allt. Jag hoppade in i bilen igen och vi fortsatte framåt. Det började bildadas en kö av bilar och framför oss hade vi en husvagn. Plötsligt blickade vi ut över ett stup. Nedanför rann flera vattenfall och den smala vägen gick i kringelikrokar. Det kändes som man ska köra runt sig själv på vissa ställen och husvagnen framför är farligt nära att köra ner med ena hjulet för den höga vägkanten. Vägarna gick i småbroar över det stora vattenfallet och både husvagnar och bussar skulle ta sig fram. Som tur var gick det i 10-20 km/h så det var inte så farligt som det såg ut i alla fall, men en upplevelse var det allt och även pappa ångrar inte att vi tog den omvägen.
 
 
Vi fortsatte mot Trondheim och vid ett tillfälle fick jag bromsa in riktigt ordentligt på en 70-väg då en tacka med sina två lammungar bestämde sig för att korsa vägen. Pappa som sov bredvid märkte det knappast. Trondheim kändes som en större stad än de två tidigare med ett stort köpcentrum och en restauranggata nära där vi bodde. Då det inte fanns någon restaurang på hotellet bestämde vi oss för att gå ut och äta. Vi bestämde oss för restaurangen Systrarna Karlsson och beställde in resans dyraste måltid, men ack så gott det var.
 
 
 
Fotografi/Miljö, Fotografi/Natur & Blommor | | Kommentera |
Upp